carroonroad

Vi ska leva våra liv på ett sådant sätt att världen gråter när vi dör och vi själva känner glädje över att vi levt ett storslaget liv.

Det är tjugosju (27) fjuttiga dagar kvar tills planet lyfter. Jag var och hämtade ut visumet idag så nu kan jag andas ut för vad mer behövs? Jag har biljett, visum och pass. Jag ska kanske ha en väska med lite kläder då men den ska inte väga många kilo, jag ska köpa kläder där och leva lortigt ett tag tänkte jag.

---

Jag borde kanske vara nervös men jag är inte det ett dugg. Jag fick en släng av resfeber förra veckan men den är som bortblåst, jag ser inget att vara nervös för överhuvudtaget. Det är gott! Nästa gång jag skriver gråter jag väl av nervositet men det tar vi då! Jag njuter mest av livet just nu.

Det regnar och blåser idag men även när det är vindstilla går jag i motvind. Det är jobbigt, det tar på krafterna och jag är trött på det. Varje dag är det något jobbigt som jag måste ta mig igenom. Det har stundtals varit en riktigt bra höst men även jobbig. Jag tackar mina vänner för deras underbara stöd, jag skulle gå genom eld för er. Nu börjar jag dock hitta tillbaka. Jag börjar bli den gamla glada, positiva och spontana Carro igen. Lycka. Jag behöver nog äventyr!

Jag kan inte fatta att varje dag som går är det ett steg närmare Indien, jag fattar det inte. JAG SKA TILL INDIEN!
TRETTIOÅTTA DAGAR KVAR!

---

VISUM inskickat, håll tummarna att jag får det!