.
50 dagar kvar, jag är lycklig!
BARA LE.
Jag fick träffa en underbar sjuksköterska idag som hjälpte mig med sprutorna. Vilken kvinna! Hon gjorde verkligen min dag genom att ha det härliga leendet på läpparna. Tänk att ett leende kan betyda så mycket, det kan lysa upp någons dag. Mer sådana underbara personer till världen, tack på förhand!
SPRUTOR!
Ryhov kunde inte hjälpa mig med det jag ville så ringde en privat klinik innan idag och fick tid redan imorgon. Jag ska ta sprutor och skydda min kropp för obehagliga sjukdomar när jag drar till Indien! Skönt att känna sig trygg även om jag hade ganska många sen Afrika resan, haha!
It's really close, fifty-two days left.
DO IT!
"People are often unreasonable and self-centered. Forgive them anyway. If yo are kind, people may accuse you of ulterior motives. Be kind anyway. If you are honest, people may cheat you. Be honest anyway. If you find happiness, people may be jealous. Be happy anyway. The good you do today may be forgotten tomorrow. Do good anyway. Give the world the best you have, and it may never be enough. Give your best anyway."
YES.
"Don't be afraid of what could go wrong. Instead, focus on what could go right"
PASS, check?
Jag har mått dåligt över att jag ser förjävlig ut på mitt gamla pass, jag ser vettskrämd och fjortisful ut! Jag har varit glad över att jag skulle få göra ett nytt men min förmiddag har varit lite kaosartad så det resulterade i att jag kommer ser jävlig ut FEM år till på mitt pass.. DÖDA MIG! Ja, jag är töntig men det betyder mycker för mig eftersom det där jädra passet visas väldigt mycket, särskilt dom närmsta fem åren hoppas jag! Det nya är ju också nu att man ska göra fingeravtryck men jag fick göra det fem ggr på vardera hand för jag har inte tydligen inga synliga avtryck. bad. Nu har jag iaf snart ett nytt pass i min hand och det gör att jag kommer kunna resa mer, förhoppningsvis. Förra passet hade jag ju lite svårt att komma in i Turkland..... men det gick.
NÄSTA, VISUM!
NÄSTA, VISUM!
PLAYING GUITAR.
Min nuvarande sambo och hans vän sitter och spelar gitarr här hemma i soffan, jag blundar och drömmer mig bort.
Jag drömmer mig bort till kvällarna på "hotellet" runt våran egen lägereld, då gärna en gitarr var med. Det sjöngs och spelades. Alla var med, afrikaner som svenskar. Kvällarna när man såg stjärnhimlen som inte är möjlig att se i Sverige. Det var som på film, overkliga filmer. Stjärnorna var så klara. Dom blinkade så försiktigt och vackert, det var som en helt ny värld! En värld full av liv.
Denna texten handlar ännu en gång om Afrika men också om hur grym jag är på gitarr eller kanske inte. Jag har iaf länge nu funderat på att köpa en gitarr för att ta med mig på resan. Jag vill lära mig och det är så mysigt att ha under alla vackra kvällar man får vara med om. Tåls att tänkas på! Annars får jag väl ta med mig mina speakers och spela luftgitarr för det är jag faktiskt bra på, jävligt bra...
BEAUTIFUL JUSTIN.
GIVE ME EVERYTHING.
"Vi blev väckta av Salome, Ewouts fru. Vi åt frukost tillsammans, alla volontärer (Sarah,Anna,Ulla & Jenny), Salome och hennes bror Justin. Vi hade även en svensk tjej Maria runt frukostbordet, hon skulle bli våran guide för dagen. Hon är nämligen en "gammal" volontär som följde med till Dar-es-saalam för att sedan ta sig vidare mot Arusha. Hon berättar mycket om byn vi ska till, hon berättar med sådan inlevelse att man kan se att alla sitter med uppspärrande ögon och ett litet leende på läpparna. Vi alla nya volontärer tror jag tänker exakt samma sak, vi vill till projektet NU! Men idag är det tisdag och vi ska inte åka förrens på torsdag för vi ska vänta in två till volontärer som kommer den dagen.
Nu har vi varit runt här i Dar-es-saalam med alla volontärer plus Salome och Justin. Vi fixade kort till mobilen, tog ut pengar (10 000 Sh= 50 Skr (!!) Hur sjukt.) När vi gick här på gatorna kände jag en blandning av rädsla och nyfikenhet. Det var så mycket att se, så många intryck att ta in. Det var så skitigt men ändå så vackert! Jag ville ta upp kameran, ta kort på alla häftiga människor här. Fattiga som rika men jag vågade inte, jag får nog vänta med det.. Livet är så annorlunda här men jag har en sån bra känsla i kroppen, detta kommer bli bra. Jag tror jag är kär i Afrika!"
Detta var min dag för ett år sedan, vad gjorde du?
TWO MONTHS TO GO.
Jag vill känna friheten som jag bara får när jag går på en strand med vinden i håret och sanden mellan tårna. Jag vill känna lättnaden när man hoppar i havet och tror att en minut till i solen hade dödat en. Jag vill känna känslan av nyfikenhet som jag bara känner när jag tittar på fattiga barn som springer runt i sina tygstycken och ser lyckligare ut än jag någonsin sett ett svenskt barn. Jag vill känna känslan jag får med kameran i handen och glädjen man känner när man klickar ett bra kort. Jag vill vandra på stadens gator och lära känna folket som lever där, dag som natt. Jag vill se platser som jag aldrig någonsin sett förut. Jag vill glömma vad det är för datum, jag vill glömma vad det är för dag, jag vill glömma att man kan använda klocka. Jag vill leva efter solens strålar! Jag vill dansa på stranden, runt elden, på dansgolvet. Dansa överallt. Jag vill dansa för det är kul och få den där känslan i magen jag bara får när jag dansar. Two months to go..
15 november 2010 åkte jag till Afrika.
Lyckliga fattiga söta barn.
Vandrar ifrån verkligheten till fattigaste byarna..
Min modell för en dag. Han gjorde ett bra jobb!
Arbetande skolbarn, absolut inget klagande (!!!)
Affär i byn.
Sanden mellan tårna på den mest vita stranden jag någonsin sett!!
Lycklig tjej.
Jag snodde en filt på hemresan för jag gav bort alla mina tröjor innan jag åkte hem och jag glömde tydligen att det var kallt i Sverige den 30 december!! Jag var tvungen och köra posen av min styrka för kylan eller något sådant..
Ps. Ny design är på väg så stå ut! Hoppas ni är lika många som vill följa med mig på denna resa som ni varit på dom andra.. Ni är underbara! Ds.
BILJETT BOKAD.
15 januari. känns helt okej!
THIS COULD REALLY BE A GOOD LIFE
Det är nu denna blogg ska fram igen, min RESEBLOGG. Jag älskar att skriva här för det betyder att jag har något på gång på res fronten. Min familj har alltid varit ute på charterresor, jag minns att det var årets höjdpunkt, utan tvekan. Nu de senaste åren har det blivit mer än en resa om året och jag blir bara mer och mer fast i det här. Jag har bara haft denna blogg under min volontärresa i Afrika och min backpackingresa i Thailand/Bali men de senaste 13 månaderna har jag dock hunnit med Malta-Turkiet-Tanzania-Thailand-Bali-Gili-Egypten!
Nu har jag bestämt mig för att resa igen som sagt. Ett nytt mål, denna gången ser jag INDIEN (!!) som start sen får vi se vad som händer. Jag har inte bokat en biljett ännu men målet är att lämna landet lagom den 15 januari. Det lät som ett bra datum. Jag hinner med lite svensk vinter, fira jul med min släkt, fira nyår med mina underbara vänner och fira min mor som blir 50 (eller var det 40?!) Jag hinner återhämta mig från allt innan ett nytt äventyr börjar.. Jag vet inte vart jag ska resa mer, om jag ska resa till något mer land. Jag vet inte hur länge jag ska vara borta. Jag känner inte min resekompis. Jag vet bara en sak och det är att resa är min drog.
